publicerad: 2015
panga
panga
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ slå sönder, förstöra; skjuta; smälla
Finita former | |
---|---|
pangar | presens aktiv |
pangas | presens passiv |
pangade | preteritum aktiv |
pangades | preteritum passiv |
panga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att panga | infinitiv aktiv |
att pangas | infinitiv passiv |
har/hade pangat | supinum aktiv |
har/hade pangats | supinum passiv |
Presens particip | |
pangande | |
Perfekt particip | |
en pangad + substantiv | |
ett pangat + substantiv | |
den/det/de pangade + substantiv |