publicerad: 2015
panik
pan·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • (allmän) plötslig bestörtning, besinningslös skräck
| Singular | |
|---|---|
| en panik | obestämd form |
| en paniks | obestämd form genitiv |
| paniken | bestämd form |
| panikens | bestämd form genitiv |


