publicerad: 2015
para
para
verb
~de ~t • mest i pass.; förena el. förknippa med
Finita former | |
---|---|
parar | presens aktiv |
paras | presens passiv |
parade | preteritum aktiv |
parades | preteritum passiv |
para | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att para | infinitiv aktiv |
att paras | infinitiv passiv |
har/hade parat | supinum aktiv |
har/hade parats | supinum passiv |
Presens particip | |
parande | |
Perfekt particip | |
en parad + substantiv | |
ett parat + substantiv | |
den/det/de parade + substantiv |
para ihop
• förena till parInfinita former att para ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopparande Perfekt particip en ihopparad + substantiv ett ihopparat + substantiv den/det/de ihopparade + substantiv
para sig
• om djur: utföra könsaktOrdform(er) para sig