publicerad: 2015
parallell
1parall·ell
[‑el´]
adjektiv
~t ~a • särsk. om linjer: som har exakt samma riktning; bildl. motsvarande, likartad – De flesta sammansättn. med parallell- kan tänkas höra både till 1parallell och 2parallell.
Positiv | |
---|---|
en parallell + substantiv | |
ett parallellt + substantiv | |
den/det/de parallella + substantiv |
2parall·ell
[‑el´]
substantiv
~en ~er • parallell linje el. yta; motsvarighet, likartat fall; till 1parallell
Singular | |
---|---|
en parallell | obestämd form |
en parallells | obestämd form genitiv |
parallellen | bestämd form |
parallellens | bestämd form genitiv |
Plural | |
paralleller | obestämd form |
parallellers | obestämd form genitiv |
parallellerna | bestämd form |
parallellernas | bestämd form genitiv |