publicerad: 2015
parkör
park·ör
[parkö´r]
substantiv
~en ~er • till parkera
Singular | |
---|---|
en parkör | obestämd form |
en parkörs | obestämd form genitiv |
parkören | bestämd form |
parkörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
parkörer | obestämd form |
parkörers | obestämd form genitiv |
parkörerna | bestämd form |
parkörernas | bestämd form genitiv |