publicerad: 2015
parlamentariker
parla·ment·ar·ik·er
[‑a´r‑]
substantiv
~n; pl. ~ • ledamot av parlament
Singular | |
---|---|
en parlamentariker | obestämd form |
en parlamentarikers | obestämd form genitiv |
parlamentarikern | bestämd form |
parlamentarikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
parlamentariker | obestämd form |
parlamentarikers | obestämd form genitiv |
parlamentarikerna | bestämd form |
parlamentarikernas | bestämd form genitiv |