publicerad: 2015
pengapung
penga|pung
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ peng 2 pung 1
| Singular | |
|---|---|
| en pengapung | obestämd form |
| en pengapungs | obestämd form genitiv |
| pengapungen | bestämd form |
| pengapungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| pengapungar | obestämd form |
| pengapungars | obestämd form genitiv |
| pengapungarna | bestämd form |
| pengapungarnas | bestämd form genitiv |


