publicerad: 2015
permutation
per·mut·at·ion
substantiv
~en ~er 1 omflyttning som ger nytt sätt att räkna upp elementen i en mängd2 ändring av villkor i testamente
Singular | |
---|---|
en permutation | obestämd form |
en permutations | obestämd form genitiv |
permutationen | bestämd form |
permutationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
permutationer | obestämd form |
permutationers | obestämd form genitiv |
permutationerna | bestämd form |
permutationernas | bestämd form genitiv |