publicerad: 2015
perpendikel
per·pend·ikel
[‑ik´el]
substantiv
~n perpendiklar • lodlinje; normal; pendel i ur
Singular | |
---|---|
en perpendikel | obestämd form |
en perpendikels | obestämd form genitiv |
perpendikeln | bestämd form |
perpendikelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
perpendiklar | obestämd form |
perpendiklars | obestämd form genitiv |
perpendiklarna | bestämd form |
perpendiklarnas | bestämd form genitiv |