publicerad: 2015
personbefordran
pers·on|be·fordr·an
substantiv; best. ~; i pl. används ‑befordringar • till befordran 1,2 person 1
Singular | |
---|---|
en personbefordran | obestämd form |
en personbefordrans | obestämd form genitiv |
personbefordran | bestämd form |
personbefordrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
personbefordringar | obestämd form |
personbefordringars | obestämd form genitiv |
personbefordringarna | bestämd form |
personbefordringarnas | bestämd form genitiv |