publicerad: 2015
personbevis
pers·on|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • dokument som ibland krävs för att styrka ngns identitet; till bevis 2
Singular | |
---|---|
ett personbevis | obestämd form |
ett personbevis | obestämd form genitiv |
personbeviset | bestämd form |
personbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
personbevis | obestämd form |
personbevis | obestämd form genitiv |
personbevisen | bestämd form |
personbevisens | bestämd form genitiv |