publicerad: 2015
plaidoyer
plaid·oyer
~n [‑oaje´n]; pl. ~er hellre än pläd·oajé
[plädoaje´]
~n ~er • försvarstal, försvarsskrift
Singular | |
---|---|
en plaidoyer (en plädoajé) | obestämd form |
en plaidoyers (en plädoajés) | obestämd form genitiv |
plaidoyern (plädoajén) | bestämd form |
plaidoyerns (plädoajéns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
plaidoyerer (plädoajéer) | obestämd form |
plaidoyerers (plädoajéers) | obestämd form genitiv |
plaidoyererna (plädoajéerna) | bestämd form |
plaidoyerernas (plädoajéernas) | bestämd form genitiv |