publicerad: 2015
plan
1plan
substantiv
~et; pl. ~ 1 slät yta; höjdläge, nivå2 flygplan
Singular | |
---|---|
ett plan | obestämd form |
ett plans | obestämd form genitiv |
planet | bestämd form |
planets | bestämd form genitiv |
Plural | |
plan | obestämd form |
plans | obestämd form genitiv |
planen | bestämd form |
planens | bestämd form genitiv |
2plan
substantiv
~en ~er 1 grundritning; syftesbeskrivning; genomtänkt ordning2 jämn och öppen plats: fotbollsplan – De flesta sammansättn. med plan- hör till 2plan 1.
Singular | |
---|---|
en plan | obestämd form |
en plans | obestämd form genitiv |
planen | bestämd form |
planens | bestämd form genitiv |
Plural | |
planer | obestämd form |
planers | obestämd form genitiv |
planerna | bestämd form |
planernas | bestämd form genitiv |