SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
plan
1plan substantiv ~et; pl. ~ slät yta; höjd­läge, nivåflyg­plan
Singular
ett planobestämd form
ett plansobestämd form genitiv
planetbestämd form
planetsbestämd form genitiv
Plural
planobestämd form
plansobestämd form genitiv
planenbestämd form
planensbestämd form genitiv
2plan substantiv ~en ~er grund­ritning; syftesbeskrivning; genom­tänkt ordningjämn och öppen plats: ​fotbolls­plan​ – De flesta sammansättn. med plan- hör till 2plan 1.
Singular
en planobestämd form
en plansobestämd form genitiv
planenbestämd form
planensbestämd form genitiv
Plural
planerobestämd form
planersobestämd form genitiv
planernabestämd form
planernasbestämd form genitiv
3plan adjektiv ~t ~a jämn, slät, flat
Positiv
en plan + substantiv
ett plant + substantiv
den/det/de plana + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de planare + substantiv
Superlativ
är planast
den/det/de planaste + substantiv