publicerad: 2015
pluralböjning
plur·al|böj·ning
substantiv
~en ~ar • till böjning 2 2plural
Singular | |
---|---|
en pluralböjning | obestämd form |
en pluralböjnings | obestämd form genitiv |
pluralböjningen | bestämd form |
pluralböjningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pluralböjningar | obestämd form |
pluralböjningars | obestämd form genitiv |
pluralböjningarna | bestämd form |
pluralböjningarnas | bestämd form genitiv |