publicerad: 2015
pluralitet
plur·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • flertal, röstövervikt
Singular | |
---|---|
en pluralitet | obestämd form |
en pluralitets | obestämd form genitiv |
pluraliteten | bestämd form |
pluralitetens | bestämd form genitiv |