publicerad: 2015
polerare
pol·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. polerarna polera
Singular | |
---|---|
en polerare | obestämd form |
en polerares | obestämd form genitiv |
poleraren | bestämd form |
polerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polerare | obestämd form |
polerares | obestämd form genitiv |
polerarna | bestämd form |
polerarnas | bestämd form genitiv |