publicerad: 2015
polisbefäl
pol·is|be·fäl
substantiv
~et; pl. ~ • till befäl 2 polis 1
Singular | |
---|---|
ett polisbefäl | obestämd form |
ett polisbefäls | obestämd form genitiv |
polisbefälet | bestämd form |
polisbefälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisbefäl | obestämd form |
polisbefäls | obestämd form genitiv |
polisbefälen | bestämd form |
polisbefälens | bestämd form genitiv |