publicerad: 2015
polisbricka
pol·is|bricka
substantiv
~n ‑brickor polis 1 bricka
Singular | |
---|---|
en polisbricka | obestämd form |
en polisbrickas | obestämd form genitiv |
polisbrickan | bestämd form |
polisbrickans | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisbrickor | obestämd form |
polisbrickors | obestämd form genitiv |
polisbrickorna | bestämd form |
polisbrickornas | bestämd form genitiv |