publicerad: 2015
polyeten
poly·et·en
[‑e´n]
substantiv
~et el. ~en • en typ av plast
Singular | |
---|---|
ett polyeten (en polyeten) | obestämd form |
ett polyetens (en polyetens) | obestämd form genitiv |
polyetenet (polyetenen) | bestämd form |
polyetenets (polyetenens) | bestämd form genitiv |