publicerad: 2015
praktikfall
prakt·ik|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 praktik
Singular | |
---|---|
ett praktikfall | obestämd form |
ett praktikfalls | obestämd form genitiv |
praktikfallet | bestämd form |
praktikfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
praktikfall | obestämd form |
praktikfalls | obestämd form genitiv |
praktikfallen | bestämd form |
praktikfallens | bestämd form genitiv |