publicerad: 2015
praktiker
prakt·ik·er
[prak´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • praktiskt verksam person; praktiserande läkare
Singular | |
---|---|
en praktiker | obestämd form |
en praktikers | obestämd form genitiv |
praktikern | bestämd form |
praktikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
praktiker | obestämd form |
praktikers | obestämd form genitiv |
praktikerna | bestämd form |
praktikernas | bestämd form genitiv |