publicerad: 2015
predikat
pre·dik·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨språkv.⟩ i satsen hon springer är springer p.
Singular | |
---|---|
ett predikat | obestämd form |
ett predikats | obestämd form genitiv |
predikatet | bestämd form |
predikatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
predikat | obestämd form |
predikats | obestämd form genitiv |
predikaten | bestämd form |
predikatens | bestämd form genitiv |