publicerad: 2015
predikativ
1pre·dik·at·iv
[pre´‑, pred´ik‑ el. ‑i´v]
adjektiv
~t ~a • ansluten till predikatet; predikativt attribut t.ex. oberörd i hon gick oberörd vidare
Positiv | |
---|---|
en predikativ + substantiv | |
ett predikativt + substantiv | |
den/det/de predikativa + substantiv |
2pre·dik·at·iv
[pre´‑, pred´ik‑ el. ‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨språkv.⟩ predikatsfyllnad el. predikativt attribut
Singular | |
---|---|
ett predikativ | obestämd form |
ett predikativs | obestämd form genitiv |
predikativet | bestämd form |
predikativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
predikativ | obestämd form |
predikativs | obestämd form genitiv |
predikativen | bestämd form |
predikativens | bestämd form genitiv |