publicerad: 2015
primärbehov
prim·är|be·hov
substantiv
~et; pl. ~ primär behov
Singular | |
---|---|
ett primärbehov | obestämd form |
ett primärbehovs | obestämd form genitiv |
primärbehovet | bestämd form |
primärbehovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
primärbehov | obestämd form |
primärbehovs | obestämd form genitiv |
primärbehoven | bestämd form |
primärbehovens | bestämd form genitiv |