publicerad: 2015
privattandläkare
priv·at|tand·läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tandläkarna privat tandläkare
| Singular | |
|---|---|
| en privattandläkare | obestämd form |
| en privattandläkares | obestämd form genitiv |
| privattandläkaren | bestämd form |
| privattandläkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| privattandläkare | obestämd form |
| privattandläkares | obestämd form genitiv |
| privattandläkarna | bestämd form |
| privattandläkarnas | bestämd form genitiv |


