publicerad: 2015
probera
prob·era
verb
~de ~t • prova, pröva, försöka; spec. undersöka halten av ädelmetall i
| Finita former | |
|---|---|
| proberar | presens aktiv |
| proberas | presens passiv |
| proberade | preteritum aktiv |
| proberades | preteritum passiv |
| probera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att probera | infinitiv aktiv |
| att proberas | infinitiv passiv |
| har/hade proberat | supinum aktiv |
| har/hade proberats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| proberande | |
| Perfekt particip | |
| en proberad + substantiv | |
| ett proberat + substantiv | |
| den/det/de proberade + substantiv | |


