publicerad: 2015
prutt
prutt
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ särsk. till prutta 2
Singular | |
---|---|
en prutt | obestämd form |
en prutts | obestämd form genitiv |
prutten | bestämd form |
pruttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pruttar | obestämd form |
pruttars | obestämd form genitiv |
pruttarna | bestämd form |
pruttarnas | bestämd form genitiv |