SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
prutta
prutta verb ~de ~t ⟨vard.⟩ blåsa dovt i blås­instrument; smattra, puttra⟨vard.⟩ släppa sig, fisa​ – Alla sammansättn. med prutt- hör till prutta 2.
Finita former
pruttarpresens aktiv
pruttaspresens passiv
pruttadepreteritum aktiv
pruttadespreteritum passiv
pruttaimperativ aktiv
Infinita former
att pruttainfinitiv aktiv
att pruttasinfinitiv passiv
har/hade pruttatsupinum aktiv
har/hade pruttatssupinum passiv
Presens particip
pruttande