publicerad: 2015
psykbryt
psyk|bryt
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ psykiskt sammanbrott
Singular | |
---|---|
ett psykbryt | obestämd form |
ett psykbryts | obestämd form genitiv |
psykbrytet | bestämd form |
psykbrytets | bestämd form genitiv |
Plural | |
psykbryt | obestämd form |
psykbryts | obestämd form genitiv |
psykbryten | bestämd form |
psykbrytens | bestämd form genitiv |