publicerad: 2015
psykiatriker
psyki·atr·ik·er
[‑a´trik‑]
substantiv
~n; pl. ~ • psykiater
Singular | |
---|---|
en psykiatriker | obestämd form |
en psykiatrikers | obestämd form genitiv |
psykiatrikern | bestämd form |
psykiatrikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
psykiatriker | obestämd form |
psykiatrikers | obestämd form genitiv |
psykiatrikerna | bestämd form |
psykiatrikernas | bestämd form genitiv |