publicerad: 2015
psykoanalytiker
psyko·ana·lyt·ik·er
[‑ly´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ psykoanalys
Singular | |
---|---|
en psykoanalytiker | obestämd form |
en psykoanalytikers | obestämd form genitiv |
psykoanalytikern | bestämd form |
psykoanalytikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
psykoanalytiker | obestämd form |
psykoanalytikers | obestämd form genitiv |
psykoanalytikerna | bestämd form |
psykoanalytikernas | bestämd form genitiv |