publicerad: 2015
punktning
punkt·ning
substantiv
~en ~ar • till punkta 1,2
Singular | |
---|---|
en punktning | obestämd form |
en punktnings | obestämd form genitiv |
punktningen | bestämd form |
punktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
punktningar | obestämd form |
punktningars | obestämd form genitiv |
punktningarna | bestämd form |
punktningarnas | bestämd form genitiv |