publicerad: 2015
påhittighet
på|hitt·ig·het
substantiv
~en ~er påhittig
Singular | |
---|---|
en påhittighet | obestämd form |
en påhittighets | obestämd form genitiv |
påhittigheten | bestämd form |
påhittighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
påhittigheter | obestämd form |
påhittigheters | obestämd form genitiv |
påhittigheterna | bestämd form |
påhittigheternas | bestämd form genitiv |