publicerad: 2015
rakning
rak·ning
substantiv
~en ~ar • till 2raka 1
Singular | |
---|---|
en rakning | obestämd form |
en raknings | obestämd form genitiv |
rakningen | bestämd form |
rakningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rakningar | obestämd form |
rakningars | obestämd form genitiv |
rakningarna | bestämd form |
rakningarnas | bestämd form genitiv |