publicerad: 2015
realisering
re·al·is·er·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. till realisera 1
Singular | |
---|---|
en realisering | obestämd form |
en realiserings | obestämd form genitiv |
realiseringen | bestämd form |
realiseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
realiseringar | obestämd form |
realiseringars | obestämd form genitiv |
realiseringarna | bestämd form |
realiseringarnas | bestämd form genitiv |