publicerad: 2015
realitet
re·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • verklighet
Singular | |
---|---|
en realitet | obestämd form |
en realitets | obestämd form genitiv |
realiteten | bestämd form |
realitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
realiteter | obestämd form |
realiteters | obestämd form genitiv |
realiteterna | bestämd form |
realiteternas | bestämd form genitiv |