publicerad: 2015
reinkarnera
re·in·karn·era
verb
~de ~t • återföda till ny existens i annan gestalt; jfr reinkarnation
| Finita former | |
|---|---|
| reinkarnerar | presens aktiv |
| reinkarneras | presens passiv |
| reinkarnerade | preteritum aktiv |
| reinkarnerades | preteritum passiv |
| reinkarnera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att reinkarnera | infinitiv aktiv |
| att reinkarneras | infinitiv passiv |
| har/hade reinkarnerat | supinum aktiv |
| har/hade reinkarnerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| reinkarnerande | |
| Perfekt particip | |
| en reinkarnerad + substantiv | |
| ett reinkarnerat + substantiv | |
| den/det/de reinkarnerade + substantiv | |


