publicerad: 2015
rem
1rem
[rem´]
substantiv
~men ~mar • band el. remsa av läder – Alla sammansättn. med rem- hör till 1rem.
Singular | |
---|---|
en rem | obestämd form |
en rems | obestämd form genitiv |
remmen | bestämd form |
remmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
remmar | obestämd form |
remmars | obestämd form genitiv |
remmarna | bestämd form |
remmarnas | bestämd form genitiv |
2rem
[rem´]
substantiv; pl. ~ • en äldre enhet för mätning av radioaktiv stråldos ersatt av siewert: en rem
Singular | |
---|---|
en rem | obestämd form |
en rems | obestämd form genitiv |
Plural | |
rem | obestämd form |
rems | obestämd form genitiv |