publicerad: 2015
ren
1ren
adjektiv
~t ~a 1 inte smutsig; snygg och prydlig; oskuldsfull: de var fattiga men alltid hela och rena; sjunga rent sjunga rätt2 inte uppblandad: rent guld3 veritabel, verklig: en ren oförskämdhet; rent ut sagt uppriktigt sagt
| Positiv | |
|---|---|
| en ren + substantiv | |
| ett rent + substantiv | |
| den/det/de rena + substantiv | |
| den rene + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de renare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är renast | |
| den/det/de renaste + substantiv |
2ren
substantiv
~en ~ar 1 ett djur2 markremsa längs dike el. vägkant
| Singular | |
|---|---|
| en ren | obestämd form |
| en rens | obestämd form genitiv |
| renen | bestämd form |
| renens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| renar | obestämd form |
| renars | obestämd form genitiv |
| renarna | bestämd form |
| renarnas | bestämd form genitiv |


