publicerad: 2015
repeterur
re·pet·er|ur
[‑e`r‑]
substantiv
~et; pl. ~ • till repetera 1 2ur
Singular | |
---|---|
ett repeterur | obestämd form |
ett repeterurs | obestämd form genitiv |
repeteruret | bestämd form |
repeterurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
repeterur | obestämd form |
repeterurs | obestämd form genitiv |
repeteruren | bestämd form |
repeterurens | bestämd form genitiv |