SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
resande
1res·­ande substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ~na person som reser: ​resande till Stock­holm: tag platsperson till­hörande en ut­satt social grupp tidigare ibl. benämnd tattare​ – Nästan alla sammansättn. med resande- hör till 1resande 1.
Singular
en resandeobestämd form
en resandesobestämd form genitiv
resandenbestämd form
resandensbestämd form genitiv
Plural
resandeobestämd form
resandesobestämd form genitiv
resandenabestämd form
resandenasbestämd form genitiv
2res·­ande substantiv ~t till 2resa 1,2,3,4
Singular
ett resandeobestämd form
ett resandesobestämd form genitiv
resandetbestämd form
resandetsbestämd form genitiv