publicerad: 2015
resrutt
res|rutt
substantiv
~en ~er • resväg
Singular | |
---|---|
en resrutt | obestämd form |
en resrutts | obestämd form genitiv |
resrutten | bestämd form |
resruttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
resrutter | obestämd form |
resrutters | obestämd form genitiv |
resrutterna | bestämd form |
resrutternas | bestämd form genitiv |