publicerad: 2015
ressentiment
res·senti·ment
[‑men´t]
substantiv
~et; pl. ~ • känsla av att vara förorättad; kvardröjande agg
Singular | |
---|---|
ett ressentiment | obestämd form |
ett ressentiments | obestämd form genitiv |
ressentimentet | bestämd form |
ressentimentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ressentiment | obestämd form |
ressentiments | obestämd form genitiv |
ressentimenten | bestämd form |
ressentimentens | bestämd form genitiv |