publicerad: 2015
riksplanering
riks|plan·er·ing
substantiv
~en ~ar rike planering
| Singular | |
|---|---|
| en riksplanering | obestämd form |
| en riksplanerings | obestämd form genitiv |
| riksplaneringen | bestämd form |
| riksplaneringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| riksplaneringar | obestämd form |
| riksplaneringars | obestämd form genitiv |
| riksplaneringarna | bestämd form |
| riksplaneringarnas | bestämd form genitiv |


