publicerad: 2015
rikspolitiker
riks|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ rikspolitik
Singular | |
---|---|
en rikspolitiker | obestämd form |
en rikspolitikers | obestämd form genitiv |
rikspolitikern | bestämd form |
rikspolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
rikspolitiker | obestämd form |
rikspolitikers | obestämd form genitiv |
rikspolitikerna | bestämd form |
rikspolitikernas | bestämd form genitiv |