SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ringare
ring·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ringarna ⟨åld.⟩ person som ringer särsk. i kyrk­klockor
Singular
en ringareobestämd form
en ringaresobestämd form genitiv
ringarenbestämd form
ringarensbestämd form genitiv
Plural
ringareobestämd form
ringaresobestämd form genitiv
ringarnabestämd form
ringarnasbestämd form genitiv