publicerad: 2015
ringberg
ring|berg
substantiv
~et; pl. ~ ring 1 berg
Singular | |
---|---|
ett ringberg | obestämd form |
ett ringbergs | obestämd form genitiv |
ringberget | bestämd form |
ringbergets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ringberg | obestämd form |
ringbergs | obestämd form genitiv |
ringbergen | bestämd form |
ringbergens | bestämd form genitiv |