publicerad: 2015
rubank
rubank
[ru`baŋk el. ru´baŋk]
substantiv
~en ~ar • lång handhyvel
Singular | |
---|---|
en rubank | obestämd form |
en rubanks | obestämd form genitiv |
rubanken | bestämd form |
rubankens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rubankar | obestämd form |
rubankars | obestämd form genitiv |
rubankarna | bestämd form |
rubankarnas | bestämd form genitiv |