SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rubbning
rubb·­ning substantiv ~en ~ar fysisk el. psykisk störningtill rubba 1,2
Singular
en rubbningobestämd form
en rubbningsobestämd form genitiv
rubbningenbestämd form
rubbningensbestämd form genitiv
Plural
rubbningarobestämd form
rubbningarsobestämd form genitiv
rubbningarnabestämd form
rubbningarnasbestämd form genitiv