publicerad: 2015
ruskighet
rusk·ig·het
substantiv
~en ~er ruskig
Singular | |
---|---|
en ruskighet | obestämd form |
en ruskighets | obestämd form genitiv |
ruskigheten | bestämd form |
ruskighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruskigheter | obestämd form |
ruskigheters | obestämd form genitiv |
ruskigheterna | bestämd form |
ruskigheternas | bestämd form genitiv |